Total bleke möter mig. Nåja, frisk luft och god motion kan aldrig vara fel.
Ett par nafs utanför en ensam sten, jag byter fluga men inget mer händer.
Ett svansträck passerar, en ensam havsörn seglar in över en lummig kobbe.
Det är egendomligt ödsligt i skärgården denna dag. Jag fiskar mig fram efter en kuststräcka som på nittiotalet var belamrat med båtfiskare vid den här tiden, nu ser jag endast kustbevakningen glida förbi långt ute på fjärden i sakta mak. Märkligt hur saker förändras över tid.
Friliggande grynnor är alltid intressanta. |
Det blir en lång rodd, ivrigt spanande efter aktivitet. Jag noterar att blåstången återtar allt mer av den strandnära regionen - ett friskhetstecken som gör mig glad. Men öringen lyser med sin frånvaro.
Jag återvänder till den ensamma stenen. Provar från olika vinklar. Inget.
Ett hårt hugg faller på insidan av en friliggande grynna men solen är på väg ner och jag orkar inte nöta. Kanske finns den öringen kvar där nästa gång.
Det jag fått när jag strandar är alla havsöringturers urmoder - bomturen.